vad var det jag sa...

i morrn redan fredag :O) Vansinnesveckan är helt plötsligt nästan över och var faktiskt riktigt utmanande, erfarenhetsrik och rolig. Innehöll både arbete samt utvecklingssamtal på dagis fram till 18-21 nästan varje kväll. Tack till mormor o farmor som har förbarmat sig. Mina barn och jag har inte nötit på varann denna vecka om jag säger så... Men ros från anhöriga på jobbet och fina vitsord om mina barn från pedagoger värmer i hjärtat.

Ja fast den ena av kottarna är av ett sällan skådat slag "jag har aldrig träffat ett sånt envist barn..." - men sån är hon ju min lilla hönapöna o prussiluska. Hon som en sann tvilling har ett humör som en schizofren. Hon som på frågan om vad hon vill göra när hon blir stor svarar "Ha lite roligt". Ja sannerligen, vem vill inte ha lite roligt :O) Och så min stora lilla älskade kalsongjocke som är en sann diplomatisk vän på dagis och som går till den tråkiga dockvrån när det bara är tjejerna kvar att leka med. Han som snart kommer vilja sluta gosa med sin mamma, sitta i knät och säga att han älskar mig när han ska somna. Han som snart tappar tänder och tycker mamma är pinsam. Jag börjar förlora mina bäbisar till växande individer och lånetiden börjar göra sig påmind. Så även insikten att det (troligen) inte blir några fler bäbisar och det känns plötsligt skrämmande. Kan nån tala om för mig när jag blev vuxen? Jag har liksom inte fattat det än...